Vackert, eller hur! Det är bra att lyfta blicken ibland, för det kan vara mycket vackert som vi missar om vi bara tittar rakt fram eller ner i marken.... Det här är alltså taket inne på Operabaren. Jag hade ju en myshelg med mina systrar helgen som var och bl a så blev vi bjudna på lunch på Operabaren av ena svågern! När min pappa levde brukade han och svågern, en gång per år, besöka Operabaren för en lunch. Jag har för mig att min man hann vara med en gång på en sån lunch. Det är en fantastisk miljö, trevlig och artig personal, bra servis och framför allt otroligt god mat! Atmosfären är lugn och fridfull med värme och en liten lyxig känsla, just med tanke på den gamla, fina interiören som går i en "blandning av jugend och engelsk herrklubb" som det står på hemsidan, Operabaren . Werner Vögeli var kökschef här, eller snarare för Operakällaren där Operabaren ingår, från 1961 och ett antal år framåt. För er som inte så där direkt kopplar vem Werner Vögeli
- min familj, mitt hus, min trädgård, blommor, sången, musiken, glädje och sorg, lycka och ångest.