Jag hade många förmåner när jag växte upp, i ett medelklassområde på norr i Gävle. Jag hade t ex den stora förmånen att ha en mamma som inte jobbade fram till jag började ettan. Därefter jobbade hon deltid och hade tid att fixa hemma, städa, byta gardiner, baka bullar, slå in höstäpplena en och en i tidningspapper, umgås med oss tre barn och allt sånt som jag själv önskade att jag skulle hinna idag som heltidsarbetande. Pappa var den som drog in pengarna till familjen. Vi bodde i en villa, hade en bil (ingen dyr och snoffsig, men dock), hyrde stuga på somrarna (där vi kunde vara hela sommarlovet). Vi åkte aldrig på utlandssemestrar och nästan aldrig heller på skidsemester, men vi hade en liten, liten segelbåt som vi klämde ner oss i två veckor varje sommar oavsett väder. Man kan inte säga annat än att vi fick en massa närhet de två veckorna! Vi hade ett gott liv och min uppväxt var lugn och trygg. Jag kan inte minnas att jag saknade något. Det vore j...
- min familj, mitt hus, min trädgård, blommor, sången, musiken, glädje och sorg, lycka och ångest.