Vackert, eller hur!
Det är bra att lyfta blicken ibland, för det kan vara mycket vackert som vi missar om vi bara tittar rakt fram eller ner i marken....
Det här är alltså taket inne på Operabaren. Jag hade ju en myshelg med mina systrar helgen som var och bl a så blev vi bjudna på lunch på Operabaren av ena svågern!
När min pappa levde brukade han och svågern, en gång per år, besöka Operabaren för en lunch. Jag har för mig att min man hann vara med en gång på en sån lunch.
Det är en fantastisk miljö, trevlig och artig personal, bra servis och framför allt otroligt god mat! Atmosfären är lugn och fridfull med värme och en liten lyxig känsla, just med tanke på den gamla, fina interiören som går i en "blandning av jugend och engelsk herrklubb" som det står på hemsidan, Operabaren.
Werner Vögeli var kökschef här, eller snarare för Operakällaren där Operabaren ingår, från 1961 och ett antal år framåt.
För er som inte så där direkt kopplar vem Werner Vögeli var så är det han som är förlagan, eller inspirationen snarare, till Sven Mellander och Åke Catos Werner unt Werner. Se ett litet smakprov här:
Werner unt Werner i matrutan
I alla fall. När vi satt oss vid vårt lilla mysiga bord i den här härliga miljön kommer servitören in med en flaska champagne, tre glas och en hälsning från svågern (som ju inte var med). Mums!
Och det här kan jag säga: man är dum (eller nja, man gör ju som man vill självklart, men ändå...) om man inte beställer RÅBIFF här. Bland det godaste jag vet!
Till denna råbiff kom också tjocka, krispiga pommes frites. Och en lättöl så klart!
I alla fall. När vi satt oss vid vårt lilla mysiga bord i den här härliga miljön kommer servitören in med en flaska champagne, tre glas och en hälsning från svågern (som ju inte var med). Mums!
Och det här kan jag säga: man är dum (eller nja, man gör ju som man vill självklart, men ändå...) om man inte beställer RÅBIFF här. Bland det godaste jag vet!
Till denna råbiff kom också tjocka, krispiga pommes frites. Och en lättöl så klart!
Få se nu, vi fick med tre av de fem sinnena under denna lunch: smak, syn och hörsel.
Ja, det var dagens första fröjd!
Kommentarer
Skicka en kommentar