I mitt liv finns

Här har julfriden verkligen infunnit sig. Vi har nog aldrig varit så förberedda som i år.  Det som tokade till sig idag var väl att jag, envis som jag är, bestämt att jag skulle lämna blod. Jag glömde bort att göra det förra veckan och det var TVUNGET att göra före jul. Årets julklapp kan man ju inte ignorera! De hade öppet 8-12 idag och jag var där 10:05. Tillsammans med halva Uppsala, så det tog 40 minuter innan jag fick komma på plats.  Efter blodgivningen skulle jag åka och handla det sista och sedan hem och skjutsa in skinkan i ugnen. Kände mig lite smått stressad också eftersom man bara får parkera max 60 minuter utanför blodcentralen. Jag kan ju bli lite lätt yrslig efter att jag lämnat blod och behöver sitta en stund efteråt för att få upp blodsockret och återhämta mig. Nu blev det ju lite stressigt så jag mumsade i mig en renklämma som jag sköljde ner med lite te och svisch iväg. Väl i Gränby C, där den andra halvan av Uppsala befann sig, höll jag på att flyta bort i s

Nu börjar det kännas jul! Maten är inhandlad, sillen är på inläggning, glöggen står på dragning, huset är städat och granen är hämtad. På måndag ska jag lämna min röda julklapp på Blodgivningscentralen . Friden har infunnit sig!  God Jul! Ikeagranen 2012

Ikväll sänds sista avsnittet av Bergs Bärbara Talkshow. Då kommer vi sitta som klistrade eftersom lilla stumpan är med i en musikvideo som sänds i programmet. Så glöm inte titta! Kl 20:00 i kanal 5.

Imorgon bär det av! Då far vi till Budapest, jag och maken. Vi firade 10-årig bröllopsdag i augusti och fick resan i present av våra fantastiska barn. Den finaste presenten vi fått! Förutom när de föddes då..... Jag måste ändå erkänna att det är lite jobbigt nu så här innan.... 1. Jag är ju flygrädd och har en aningens ångest inför resan, samtidigt som jag tycker det ska bli otroligt roligt, skönt och underbart att få åka iväg och bara koppla av. 2. Och så ska vi lämna barnen hemma, själva! De fixar det, så klart, men jag vore inte en mamma med diagnosen GAD om jag inte fick ont i magen av detta. Flyga OCH lämna barnen hemma! Senast det hände var när jag och maken åkte till Österrike några dagar för 11 år sen. Vi blev bjudna på julbord i Badgastein på Hotel Salzburger Hof. Tanken på att där satt vi båda två, högt uppe i luften och om planet störtar nu så har jag lämnat mina pojkar hemma och de förlorar sin mamma och jag får aldrig mer se dem. Den känslan utlöste en ånge

Bollkryssen i de stora krukorna på altanen hade gjort sitt där och gör nu sitt i komposten istället. Vi har en fantastisk skog runt hörnet och jag ska erkänna att idag gick jag ut för första gången denna höst. Inte för att plocka svamp (den är ej existerande...) utan för att nypa några kvistar en. Det är så vackert! Skirt och ruffigt på samma gång. Lite mossa hittade jag också med några lingon- och blåbärskvistar i som fick plats på zinkbordet på förstukvisten. Mysigt blev det, tycker jag!

Så här i spöktider passar det bra att göra maränger. För vad ser de små marängerna ut som egentligen? Faktiskt ser de ut som om de är tagna direkt från Ghost Busters! Om man tänker efter..... Recept 3 äggvitor 1 dl strösocker 1 dl florsocker ca 25 gr blockchoklad Vispa vitor fluffigt, först långsamt (så att äggvitetrådarna dras ut) och sedan fortare. Tillsätt sockret och vispa kraftigt och länge till ett fast skum. Vänd ner florsockret och spritsa ut små spöken på ett bakplåtspapper. Grädda i 80-90 grader i ca 60 min. Stäng av ugnen och låt dem stå kvar i ugnen ytterligare 60 minuter. Dekorera spökena med choklad genom att doppa en tandpetare i den smälta chokladen.

Här kommer vi spendera mycket tid! Maken tog vara på ett träd som föll i en vinterstorm för ett par år sen. Tanken på en gemensam grillplats för oss tre familjer i grannskapet har funnits i ett par år och nu är den alltså klar! Bilderna får tala för sig själva....... Vackert beläget på en höjd ovanför vårt hus, i en svacka mellan klipporna. Invigning med rött band som lilla fialottan fixat! Fint serveringsbord kom till med stubbarna från två stora tallar. Här trivs man bra!

Dagen började tidigt, då lilla E och jag ville vara på plats när frisören i Gränby C öppnade klockan 9. Det är drop-in på helgerna och vi ville ha en speciell frisör, Rami. Så då får man hänga på låset. Väl hemma igen var klockan inte mer än halv tolv, så då drog jag på mig mina trädgårdsbrallor (Läs: Garden Girl!) och högg i med lite lökplantering, delning av den gigantiska balsamicoväxten som brett ut sig på flaggstångskullen, flyttade på några liljor och finklippte runt gångplattorna av ölandssten vid odlingsbänkarna.  En bra och härlig dag i solen! Redo! Lökplantering och några liljor som fick byta bostad. Allium Roseum hamnade här Benved Höstblom Gult och soligt!

Idag tänker jag lite extra på min pappa, som skulle ha fyllt 80 år. Min pappa Superhjälten kan du läsa om här All tid i världen...... av Bengt Lundgren februari 1953

Allium Roseum   Allium Purple sensation Jag har festat lite på lökar! Jag kunde helt enkelt inte motstå och längtan till våren är (redan) stor. Har man då dessa fantastiska växter att se fram emot så kanske det blir lite trevligare, inbillar jag mig. Som vanligt har jag beställt från odla.nu . Det är fantastisk bra och enkelt, bra priser och snabb service! Kan varmt rekommenderas. Så nu sitter jag här och längtar till helgen, eftersom jag inte hann få ner de små lökliven helgen som var. Jag har försökt med allium förut, men av någon anledning så ruttnade lökarna. Fel rabatt? Men skam den som ger sig och den är ju så ståtlig och  vacker, eller hur!

Sådär ja! Nu är vi redo för vintern, jag, blommorna och trädgården! Inte för att jag ser fram emot det, men det som måste göras, måste göras. Allt för att främja nästa växtsäsong. Maken har slitigt på i garaget i några veckor nu för att få ordning på hyllor och väggar, så att golvet är fritt och garaget kan användas till det det är tänkt för bl a: att ställa bilen i. Det är så fint nu!  Ordning och reda på alla pryttlar och pinaler, skruvar och spikar, burkar och mojänger. Poolen är vinterförberedd, studsmattan nedmonterad och t o m lilla dotterns lekstuga har gått in i vila. Jag har mest fokuserat på utomhus. Höstens och nästa säsongs stora projekt, som jag är otroligt förväntansfull på, är TÄCKODLING. Täckodling går ut på att recycla helt enkelt. Inte rensa bort utan låta det som vissnar vara kvar och tjäna som gödning till nästa växtsäsong.  Inte nog med att det gödslar jorden, det hämmar även ogräset som behöver ljus för att växa (det gör ju all växtlighet iofs) i

I helgen fick vi upp vår fantastiska fönstervägg längs med grillbänken! Hurra! Maken har snickrat stommen och måttanpassat allt så det skulle passa till de glasskivorna han hämtade från en nerlag handelsträdgård i Eskilstuna i våras.     Konstnären är undertecknad, som försökt få fram familjekänsla och godbitarna här i livet i motiven. Jag ska bara komplettera de smala fönstren i båda ändarna av väggen med lite musik- och filmsymboler också. Musik och film är ganska centralt hos oss......   GT - inte som i Göteborgsposten, utan Gisella & Thomas. Eller varför inte Gin & Tonic...... Maken på inflygning. Eller kanske Air Force One och Obama....... Förutom att man blir ganska glad av att titta på väggen, fyller den flera funktioner också; ljuddämpande, solskydd (motiven), vindskydd, regnskydd och, längre fram i vinter, snöskydd. Dessutom tror jag den håller värmen kvar under kvällen, så att vi kan utnyttja altanen ännu mer. Mysigt värre!

Pang! Det slog ner som en blixt från klar himmel.  Insatt belopp, kronor: 1050. Antal: ETT! Ett barn , alltså. Hur gick det här till? Hur blev mina små så stora? Och när hände det? Plötsligt har jag, enligt myndigheterna, bara ett barn! Vart tog alla åren vägen och hur kunde det gå så fort? De var ju små, spralliga busungar här om dagen och nu är de på väg bort, ut, iväg. På jobb, resor, äventyr, egen lägenhet. Inte var det så länge sen jag satt där i soffan med en liten gosig unge vid bröstet? Små fötter, vakna nätter, första smakportionen, böjveckseksem, barnvagnspromenader, gunga i lekparken. Var det så länge sen storebror släppte ner bilnycklarna i gatubrunnen på Räkgränd i Viksjö? Eller som jag somnade på golvet i deras rum när jag låtsassov för att "smitta" av mig på de två små ekorrpigga killarna som inte ville somna. Hur kan jag inte glömma Skärpningsprotokollet som jag upprättade för att få dem att vilja göra som jag sa istället för