Kryddig räksås - Tänt var det här!

Det är mycket mattips nu, jag vet, men det är kul att förmedla goda saker man äter.

Idag blev det en supersmarrig kryddig räksås till middag. Receptet kommer ursprungligen från ett makaronpaket från Kungsörnen årgång 1990. Jag föredrar att göra den på egenskalade räkor och med annan pastasort än makaroner, som det står i receptet.
Själva räksåsen har en lång och ganska traumatisk historia. Dock inte så traumatisk att jag (och andra inblandade) kan skratta åt det idag.
Så här var det:
Första gången jag gjorde detta recept var då, 1990, och jag bodde på Hägerstensåsen i Stockholm med mina söners pappa. Vi hade bjudit hem hans före detta arbetskamrater på middag en lördagskväll och skulle bjuda på den kryddiga räksåsen, men istället för makaroner kokade jag tagliatelle. Jag kan ju tillägga att det var första gången jag träffade dessa människor.
Till min förfäran kom de manliga gästerna med vit skjorta och slips. Redan då insåg jag att den rosaröda räksåsen, tagliatelle och vit skjorta INTE var någon bra kombination.

Den jädrans såsen var till slut över allt, det skvätte och stänkte sås över de fina vita skjortorna som blev prickigare och prickigare. Fy vad jag skämdes! Vad jag kan minnas var det ändå en munter tillställning och alla var trots allt glada ändå. Hur det gick med skjortorna vet jag inte. Däremot lärde jag mig, den hårda vägen, att inte servera såsen med tagliatelle eller spagetti.......

Nästa räksåsmiddag inträffade i Sälen. Det var julen 1991 och, mot mitt känslomässiga förstånd, hade jag gått med på att fira jul med samme mans familj (mamma, lillebror och gamla mormor och morfar). Det var väldigt traumatiskt redan med detta eftersom mina jular fram till denna tillbringats med MIN mamma, pappa och systrar. Och det var så det skulle vara! Annars kunde jag lika gärna hoppa över julen. Men man måste ju försöka.


Hur som haver, jag hade förberett räksåsen för att förenkla vår ankomst till Sälen dagen innan julafton. Det vara bara att koka PASTA ( redan där begick jag ett STORT misstag), värma på den KRYDDIGA räksåsen och hugga in. Vad jag inte tänkte på var att vi hade en äldre generation med som gärna vill att det ska vara som det alltid har varit. Man äter M A K A R O N E R, inte pasta dvs penne, farfalle, tagliatelle och annat tjafs. Gamla mormor blev rejält bekymrad över hur gamle morfar skulle reagera på att det var pasta till maten. "Han äter ju bara makaroner"..........

Nästa bekymmer var kryddningen. Den är väldigt kryddstark, såsen, och det började ryka ur öronen på morfarsgubben efter några tuggor. "Hoho! Tänt var det här!" tjoade han och jag ville mest bara sjunka genom golvet.

Japp! Och så har vi den tredje dramatiken/traumatiken. Och den här gången var värst, utan tvekan.
Jag och systrarna hade fått överta familjens segelbåt som hade sin hemmahamn på Ljusterö.
Det var vår och dags att börja med båtbestyren inför sommaren. Vi hade bokat in en hel helg eftersom vi skulle göra en grov upprustning av skrovet. Vi slet som små djur hela lördagen, slipade med stålskiva, putsade och slipade, slipade och putsade. När kvällen kom var vi hungriga som gnuer och kunde knappt bärga oss till middagen: den kryddiga räksåsen. 
Åter igen hade jag förberett såsen innan i min finaste gjutjärnsgryta. Jag kokar pasta. Vi sätter oss till bords och hugger in med iver som en hund som blir erbjuden ett saftigt köttben. Plötsligt, mitt i en tugga fryser hela bilden: de tre systrarna som njuter en god middag efter en dags hårt arbete. Smaken som fyller våra gommar är frän, besk och allt annat än njutbar. Vad i hela friden?

Det som hänt var att jag hade varit väldigt noga med att smörja in grytan med olja, men kanske tagit lite för mycket olja. Sen hade grytan stått i ett köksskåp i några månader, förmodligen sedan julen i Sälen. Och vad hände med oljan under den tiden? Den härsknade! Och sen lagade jag kryddig räksås i den till båtrustningen.
Jag minns inte riktigt hur vi löste matfrågan den lördagen, men jag antar att vi hade turen nog att det fanns en pizzeria på Ljusterö. Ena systern var arg som ett bi och tyckte jag var den mest inkompetenta kocken någonsin.
Det tog många år innan någon av oss kunde äta den kryddiga räksåsen igen. Och många urkokningar innan grytan gick att använda utan att maten smakade härsken olja.
Men god är den, räksåsen! Utan den extra kryddningen :o).

Enjoy!