Fortsätt till huvudinnehåll

12 år!



Den här helgen för exakt 12 år sen, skulle jag ha åkt till Ramundberget med dåvarande jobbet. 
Då, för 12 år sen, var jag ensamstående tvåbarnsmor i Stockholm med ansträngd ekonomi, men den årliga skidresan till Ramundberget brukade jag prioritera. 
Detta år, 2002, kände jag dock att det var lite annat som pengarna skulle räcka till så jag avbokade resan i sista minuten. Mormor var bokad som barnvakt och kom ner ändå, för att umgås lite.
Under fredagskvällen, den 8 februari, hade jag som vanligt lite sms:kontakt med en "bekant" från Uppsala som jag lärt känna via en kollega. Kollegan var sambo med "bekantens" syster.
Vi träffades första gången den 9 juni 2001 i Uppsala på födelsedagsfest hos kollegan och sambon. Min bil, Morsan, kokade på väg till Uppsala och fick bogseras fram till festen och detta blev ju ett samtalsämne under kvällen. Snygg entré liksom!
"Bekanten" visade sig vara en riktig gentleman och eskorterade mig till nattbussen hem till Stockholm senare.


Därefter följde en regelbunden sms:kontakt under sommaren, hösten och vintern fram till fredagen 8 februari 2002.

Efter fredagsmyset den kvällen med tacos framför tv:n, när killarna somnat och mormor började tackla av, piffade jag till mig och tog tunnelbanan in till stan.

Under kvällen hade jag som sagt, i vanlig ordning, haft lite smskontakt med "bekanten". Han var på herrmiddag i Stockholm och sällskapet skulle ut på lokal senare på kvällen. "Ska vi ses där?" Ja, vad sjutton, varför inte. Barnvakt hade jag och kvällen hade vi ju ändå haft tillsammans. Mamma var ändå redo för sängen så henne övergav jag inte på något sätt.
Sagt och gjort, jag åkte in.

Resten är vår historia!
Bild från madeleines.se


Det visade sig när jag satt på bussen hem igen senare på natten att "bekanten"'s (som ju var Thomas) bror bodde vägg i vägg med mig i Sundbyberg. Thomas skulle egentligen ha sovit hos en kompis, men fick inte tag på honom. Han fick tag på brorsan istället och ringde mig där jag satt på bussen och berättade att han var på väg hem till brorsan i Sundbyberg. - Men där bor ju jag också! sa jag. - Han bor i Ör, sa Thomas. - Men det gör ju jag också! Sa jag. - Han bor på Logdansvägen, sa Thomas. - Nu driver du med mig. Det gör ju jag också! Sa jag. Osv osv 




Det slutade med att vi träffades IGEN på natten, när den 8 februari övergått till 9 februari, ute i trapphuset! Min dörr och Thomas brorsas dörr precis bredvid varandra. Hur stor är chansen?!
Ett ljuspotpurri på tårtpappersfat.
Den lilla tennsoldaten på häst fick Thomas av mig
på vår 10-åriga bröllopsdag 9 augusti i somras.
En dos symbolik: tenn för tennbröllopsdag och en riddare på häst,
eftersom Thomas är min riddare.
En rysk docka från IKEA fungerar både som
dekoration, attraktion och distraktion :)

Så idag, 9 februari 2014, har vi varit tillsammans i 12 år och ska fira det med en middag på restaurang, hela familjen! 
Tulpanerna kom Thomas hem med i fredags, eftersom han vet att jag älskar tulpaner!

Bild från google

Den uppmärksamme har noterat siffran 9 som återkommande datum i vår relation.

Första mötet - 9 juni
Årsdag - 9 februari
Förlovning - 9 augusti 
Bröllopsdag - 9 augusti.



Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fel zon, fel blomma, fel info, fel Odla.nu, fel fel fel!

Jag känner mig så lurad och besviken! Så här ska det se! Bild hämtad från nätet. Förra sommaren köpte jag tre stycken stjärnjasmin som skulle klä in min altan, klättra uppför stolparna och bara välla över taket. Så såg det ut på bilden i alla fall. Nu har det visat sig att denna växt som mest klarar zon 1, vilket är längst, längst ner i Skåne. I Uppsala har vi zon 4. Det som gör mig putt är att det inte fanns någon zonangivelse på odla.nu, så jag tänkte inte så mycket på det. Det är ju annars det första jag kollar när jag ska handla växter, i alla fall på nätet där shopen servar hela landet. Så här ser det ut med mina stjärnjasminer. Bilden är visserligen från den 20 april, men jag kan lova att det inte hänt så mycket mer än så med dem. De är nästan lika stora nu, 2½ månad senare efter mycket gödning, vattning och ett skyddat varmt ställe. Så här ser det ut i verkligenheten..... Växterna är inte vinterhärdiga så de står bäst i kruka och tas in...
En kommentar
Läs mer

Ny dyna till stolen!

Att klura ut nya användningsområden är kul!  Våra köksstolar fick ny klädsel för inte jättelänge sen, men med en make som ofta går omkring i arbetsbyxor med både målarfärg och sågspån på så blir slitaget väldigt........stort!  Själva dynan är en vanlig enkel löstagbar skiva med skumgummi ovanpå.  Enkelt att bara häfta fast tyget, men så ska det ju hålla ett tag också.  Då dök idén med trasmattan upp. En trasmatta tål att slitas på, det vet ju alla. Så varför inte klä stolsdynan med trasmatta också?  Här har jag tagit (eller köpt faktiskt...) en matta från IKEA, TÅNUM 90x60 cm för 59:-. Jag får ut två stolar på en matta. Eftersom mattan är tjock går det inte att trä runt den på baksidan och häfta fast så jag klippte ut formen av stolsdynan från ett gammalt lakan med 7 cm mån runt om. Därefter nålade jag formen av dynan på mattan och sydde runt om hela innan jag klippte (så att det inte skulle fransa upp sig helt). Sen sydde jag på mattbiten på l...
3 kommentarer
Läs mer

Ångest på riktigt.

Tänk dig att vid vart och ett av dina båda ben är en 10-kilos tyngd fastkedjad. Tänk dig att du har brutit båda dina armar och är gipsad. Tänk dig att folk tycker att du inte ska sjåpa dig. Upp och hoppa! Traska på! Håll tempot! Tänk dig att du har fått jordens hjärnskakning och så fort du rör dig blir du yr i huvudet och mår illa. Doktorn har sagt att du ska hålla dig lugn och helst ligga stilla. Tänk dig att folk tycker att du är överkänslig, en riktigt gnällspik. Det gör väl inte så ont. Tänk dig att någon håller för din mun och tar stryptag på dig. Du får inte luft. Du försöker ta bort de där händerna som kramar din hals, som hindrar luften att passera. Men du är ju gipsad, armarna kan du inte röra och springa ifrån den där människan som håller din hals i ett järngrepp kan du inte heller göra med tyngderna fastkedjade. Och huvudet hänger inte med för det gör så ont! Tänk dig att varje dag ser ut så här och att varje dag behöva bli ifrågasatt vad som är proble...
2 kommentarer
Läs mer