Priolista för den överambitiösa julstämningsfixarmamman!

Jag hade många förmåner när jag växte upp, i ett medelklassområde på norr i Gävle.

Jag hade t ex den stora förmånen att ha en mamma som inte jobbade fram till jag började ettan. Därefter jobbade hon deltid och hade tid att fixa hemma, städa, byta gardiner, baka bullar, slå in höstäpplena en och en i tidningspapper, umgås med oss tre barn och allt sånt som jag själv önskade att jag skulle hinna idag som heltidsarbetande. Pappa var den som drog in pengarna till familjen. 

 Vi bodde i en villa, hade en bil (ingen dyr och snoffsig, men dock), hyrde stuga på somrarna (där vi kunde vara hela sommarlovet).

Vi åkte aldrig på utlandssemestrar och nästan aldrig heller på skidsemester, men vi hade en liten, liten segelbåt som vi klämde ner oss i två veckor varje sommar oavsett väder. Man kan inte säga annat än att vi fick en massa närhet de två veckorna! 

Vi hade ett gott liv och min uppväxt var lugn och trygg. Jag kan inte minnas att jag saknade något.

Det vore ju konstigt om jag inte ville att mina barn skulle få samma förmåner som jag hade. 

MEN som heltidsarbetande och, under en 6-årsperiod, ensamstående mamma vore det ännu konstigare om det skulle lyckas.

Hur mycket jag än har velat och försökt så har det nu bland annat resulterat i att december månad -ni vet den månaden när allt ska vara som en julsaga, som The Christmas song, som röda ullvantar och glittriga julkulor och en mamma med fint, nystruket förkläde med lussebullsdegen på jäsning- istället blivit som Just D's hit Nu är det jul igen, som ett kraschat pepparkakshus innan julafton och en kamp mot galenskap och mental kollaps.

 Är det jag som är dum i huvudet och inte fattar? Är det bara jag som tror att det förväntas att man måste pyssla med barnen, baka lussebullar, koka knäck medans ljus och värme sprids från elden i kaminen? Frid och fröjd för alla! Och lite glögg på det!

Jag återkommer till de där jädrans lussebullarna som ingen äter av. Likt förbannat ska de bakas (säger vem?!) bara för att året efter slängas så att årets bullar ska få plats i frysen. 

Förra året i december höll jag fullkomligt på att förlora förståndet tror jag, så i år är jag förberedd. 

LISTAN!

Jag och lilla dottern har gjort en lista tillsammans. 

Och vet ni? Baka lussebullar ströks från listan! Äntligen!!
Det visade sig att det hon tycker är viktigast - för det var det vi utgick från, inte vad jag TROR att hon vill - var att göra det juligt på våran förstukvist.
Som tvåa kom att julpyssla.
Tre - Göra julgodis!
Fyra - Bygga pepparkakshus (av färdig byggsats).
Och, sist, att baka pepparkakor (som vi lika gärna kan köpa kom vi fram till).

Vi enades också om att klä julgranen lite tidigare.

Det måste dessutom finnas plats för att fira en son som fyller 21 år, att göra julgodis eller liknande till klassens julmarknadsförsäljning. Sen ska ju julkonserten i kyrkan inkl julavslutning med kören hinnas med, skinkan kokas och griljeras, grönkålen förvällas och klappar slås in. Klapparna som måste inhandlas också.....

Allt annat tror jag att vi struntar i. 

Vi får se hur det går. Jag siktar högt på att ligga lågt denna jul.